Nej! Det kan du altså ikke være bekendt, sade hon. Blicken var klar och bestämd, tonläget likaså, och jag förstod att jag gjort något opassande. Kanske rentav något dumt. Vad minns jag inte nu, många år senare som det är, men det jag minns var att jag försökte hitta en svensk översättning till utropet. Sådana översättningsförsök gjorde jag ofta på den tiden. Kärleken hade lockat mig till Danmark, där min blivande fru och jag kom att bo under de första åren av vårt förhållande. Eftersom jag där och då räknade med att vi skulle bo i Danmark för all framtid ansträngde jag mig i mina försök att transformera de få ord och uttryck jag kunde på danska till ett mer komplett och fullvärdigt språk. Mina språklärare hade hetat Gasolin och Kim Larsen, men det funkade inte riktigt att dagligen ta sig fram i det danska samhället på citat ur sångtexter. Tro mig, jag har försökt. Men redan uttryck som Det kan du ikke være bekendt visade på motsatsen, ett uttryck som väl nu hädangångne Larsen sällan, om ens någonsin, inkluderade i någon sångtext. Alltså stod jag där och letade efter en översättning som aldrig infann sig. Märkligt. Innebörden i uttrycket var inte att ta miste på, det handlade om något som man inte kan tillåta sig att göra. Det som gjorde mig särskilt konfunderad var att jag inte heller kunde hitta någon svensk motsvarighet till uttrycket, en strategi som annars än idag utgör min plan B när de direkta översättningarna inte står till buds.

Efter ett tag kom jag fram till att det vedertagna uttryck som låg närmast till hands var ”Det är inte ok.” Helt nöjd var jag emellertid inte. Till och med våra högsta politiska ledare har i och för sig anammat detta talspråksuttryck, men jag har ändå ofta svårt för att förlika mig med den ordvändningen i mer seriösa sammanhang.

Skulle ett enkelt ”Fy skäms” kanske utgöra ett bättre alternativ? Nja, faktiskt inte, resonerade jag mig fram till. För det första används imperativet skäms även på danska när det är riktigt illa: Du skulle skamme dig, sku’ du kan man då få höra. För det andra används skäms-utskällningen på båda språken främst vid pågående eller redan begångna handlingar, medan det faktum att man inte kan vara något bekendt kan gälla handlingsmönster som bör undvikas även i framtiden. Sålunda manade Dronning Margrethe i sitt historiska och extraordinära tal den 17 mars 2020 sina landsmän att sköta sig under den innevarande Corona-krisen. Till alla dem som ignorerade myndigheternas påbud om social distans hade hon följande budskap:

Man kan stadig se grupper i alle aldre, som opholder sig for tæt sammen.
Nogle holder endda stadig fester og runde fødselsdage.

Det synes jeg ikke, man kan være bekendt.

Det er tankeløst. Og det er først og fremmest hensynsløst.

Ord och inga visor. Med andra ord – låt bli det! Nu och i fortsättningen. Det kan man inte tillåta sig. Och att Danmarks drottning i sammanhanget skulle ha sagt Det er ikke ok kan jag inte ens föreställa mig.

Till saken hör dessutom att ordet bekendt används mer nyanserat än som så. När man åstadkommit något positivt eller lyckat, ja då kan man faktiskt vara något bekendt. När någon vill lovorda ens prestation kan man t.ex. få höra formuleringar som att Den grillmad ser rigtig lækker ud, den kan du godt være bekendt at servere! eller Den kjole er virkelig pæn, den kan du sagtens være bekendt at vise frem!

Men den ursprungliga frågan kvarstår. Vad säger vi i Sverige när någon agerar på ett felaktigt, dumt, fräckt, ohyfsat, oanständigt osv. sätt? Några ytterligare förslag poppar upp: – Så får man inte göra! – Det där kan du inte tillåta dig! – Så kan man inte bära sig åt! – Låt bli det där! Och visst kan man säga så, och det gör vi emellanåt på svenska. Men inte så gärna. En relevant skillnad med dessa yttringar är att de närmast samlas i en ”aja-baja”-kategori, där uttalaren på ett lite mästrande vis klargör vad som gäller. Det är inte helt rättvisande om man jämför med uttrycket Det kan man ikke være bekendt. Detta används nämligen inte direkt som en förmaning, utan snarare i situationer som präglas av ett moment av besvikelse över att någon inte iakttar den omtanke och hänsyn som man rimligen kan förvänta sig. Det är då inte nödvändigtvis fråga om en subjektiv missräkning över att någon inte gör som jag vill, utan lika gärna ett uttryck för att den berörda, objektivt sett, på ett oskäligt egoistiskt vis sätter sina intressen framför andras. Därigenom syftar uttrycket närmast till att framkalla en insikt hos den åthutade om att dennas uppförande brister i något eller några hänseenden. Den då erhållna insikten leder, i bästa fall, sedan till att vederbörande ser sig själv i sin kontext och inser att, nej, så här kan jag inte agera – dessa handlingar vill jag inte kännas vid. Och här närmar vi väl oss också själva embryot till en svensk översättning, nog den närmaste jag själv kunnat finna. Uttrycket ”Det där kan du alltså inte kännas vid” hör man emellertid inte så ofta, men ju mer jag umgås med danskar, desto mer saknar jag en etablerad användning av ett sådant uttryck på svenska. När jag i olika sammanhang hör danskar använda sin formulering, alltid bestämt men utan att nödvändigtvis mästra – föräldrar till sina barn, vänner till sina vänner och drottningen till sina landsmän – så önskar jag att det i det svenska språket också funnes en lika klar och tydlig, bekvämt användbar, markeringsfras med samma signalvärde. Det kunde vårt vackra modersmål gott kännas vid.

Med projektet Ordbro sätter Centrum för Öresundsstudier fokus på och undersöker språk och språkkultur i det svenska och danska språket. Vi ber personer med olika bakgrund, inriktning och modersmål att utveckla hur de ser på ett visst danskt eller svenskt ord, begrepp eller talesätt. Centrum för Öresundsstudier kommer framöver att samla texter till en Ordbro-lista av begrepp som är talande i förhållande till svenskhet och danskhet.