Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Verklighetens vikingar – finns de?

Om känsla och kunskap i historiskt återskapande

Möten med det förflutna är något som tilltalar många människor i dagens samhälle. Det finns en stor efterfrågan på autentiska upplevelser där inlevelse i och förståelse för hur människor förr i världen levde och dog utgör en viktig del. Detta visar på ett starkt existentiellt behov i nutidsmänniskans relation till det förflutna. Inte minst verkar den relativt avlägsna tiden – såsom vikingatiden och medeltiden – fylla ett sådant behov hos den postindustriella människan.

Ett samlingsbegrepp för sådana förmedlingar av uppfattade gemensamma förflutenheter är historiskt återskapande. Inom detta område använder sig olika aktörer, privata såväl som offentliga, av drama, skådespel och regisserade uppsättanden av historiska händelser, skeenden och epoker för att levandegöra människors liv samt skapa en förbindelselänk till en förflutenhet. Flera företeelser i vår moderna tid såsom lajvrollspel, vikingatida och medeltida marknader och torneringar samt medeltidsveckan i Visby, visar på vikten av det förflutna i vår egen tid för många olika aktörer, bland annat skolor, muséer, föreningar och rollspelare. Den breda allmänheten har ett stort intresse för dessa olika slags arrangemang, vilket visas bland annat i uppslutningen på de 10 000 riddarnas dag på Glimmingehus, alla turister som kommer till Gotland för medeltidsveckan samt besökssiffrorna för de olika historiska miljöerna under Arn-turismens stora dagar.

Kulturarvsinstitutioner såsom museer är inflytelserika aktörer inom detta område, men i mötet med det förflutna på museer uppstår ett spänningsfält i gränslandet mellan förmedling och upplevelse. Detta har lett till en förändring i synen på vilken kunskap som förmedlas på museer. Den kunskapssyn som ligger till grund för den museala verksamheten har debatterats livligt inom kulturarvssektorn alltsedan den experimentella arkeologins intresse att återskapa det förflutna i fysiska föremål tog form under 1900-talets senare del. Denna debatt har bland annat har lett till att upplevelsecentrerade utställningar har blivit allt vanligare.

Det finns en uppdelning inom kulturarvssektorn som kan sägas bestå av kunskapsförmedling samt känsloförmedling. I Öresundsregionen finns det två verksamheter som vi vill lyfta fram såsom typexempel som på olika sätt förmedlar möten med det förflutna. Vikingeskibsmuseet i Roskilde utgör ett exempel på det kunskapsförmedlande museet medan Fotevikens museum utgör ett exempel på det känsloförmedlande museet.

Grunden för Vikingeskibsmuseet i Roskilde är de vikingatida skepp som hittades på botten av Roskildefjorden 1962. Runt dessa fynd har sedan en omfattande verksamhet byggts upp där skeppen placerades i ett då nybyggt museum 1969 och som numera utgör museets grund. Vikingeskibsmuseet har emellertid även pedagogiska verksamheter, bland annat kring rekonstruktioner av skeppen, som exempelvis använts för seglatser, vilket innebär att museet även har inslag av upplevelsebaserad kunskapsförmedling. I huvudsak är dock museets verksamhet centrerad kring skeppsvraken, det vill säga föremålsbaserad kunskapsförmedling.

Verksamheten på Fotevikens museum centrerar numera kring en rekonstruerad vikingatida-medeltida by. Dagens museum grundades 1995 i samband med att Vellinge kommun donerade mark till verksamheten. Ursprunget till dagens museum är emellertid en marinarkeologisk undersökning på 1980-talet av vrak som medvetet sänkts vid inloppet till Foteviken för att agera som spärr för fiendeskepp, vilket var vanligt under vikingatiden. I fokus för den museala verksamheten är året 1134 då ett berömt slag ägde rum i närområdet. Museets huvudverksamhet utgörs av den tidsresa besökaren upplever i mötet med byn och dess invånare. De senare består huvudsakligen av frivilliga som på fritiden lever vikingaliv i byn och låter besökare mötas av förflutenhetens landskap med allt vad det innebär av ljud, dofter och smaker.

Trots sin liknande ursprungshistoria är verksamheterna vid dessa museer således präglade av att de befinner sig på olika håll i spänningsfältet förmedling-upplevelse. Autencitet är ett nyckelord för museal verksamhet, men denna term är i sig ambivalent. Frågan vi kan ställa oss är huruvida autencitet enbart ska tolkas som verkliga föremål från en förfluten tid eller om rekonstruerade föremål kan upplevas som autentiska genom de känslor som förmedlas? Måste kunskapsförmedling ställas mot känsloförmedling?

Det förflutna tolkas av ett flertal olika aktörer, beställare, återskapare och mottagare. På makronivå återfinns direkta beställare av kulturarv såsom kommuner, museer. Nästa nivå utgörs av de aktörer som är direkt inblandade i skapandet av de olika förmedlingsmiljöerna, såsom utställningsansvariga, museipedagoger och privata återskapare. Slutligen på mikronivå har vi även mottagarna, de besökare som står i centrum för kulturarvsförmedlingen och som själva tolkar det de möter och själva aktivt konstruerar det förflutna. Det finns en tydlig växelverkan mellan dessa aktörer där påverkan flödar åt båda håll, förmedling är ingen linjär process. I de spänningsfält som existerar mellan beställare-återskapare-mottagare skapas det förflutna.

Trenden som just nu är i fokus i möten med det förflutna är olika former av historiskt återskapande. Interaktiva upplevelser verkar vara den företeelse som bäst möter behoven hos de människor som är historiskt intresserade. Dessa upplevelser kan vara genom människor av kött och blod vid olika former av sceniska framträdanden, eller digitala via sådana företeelser som augmented reality där nedladdade appar möjliggör upplevelser av det förflutna genom exempelvis mobiltelefoner. Människor verkar således ha ett behov av att själv kunna styra möten med det förflutna för att därigenom få en individanpassad upplevelse.

Sidansvarig:

Kontaktinformation

Stefan Nyzell

Stefan Nyzell är universitetslektor i historia vid Malmö högskola. Hans avhandling berörde våldsamma sociala konflikter i det tidiga 1900-talets Sverige. Han bedriver för närvarande forskning om polishistoria samt våldsamma kollektiva konfrontationer under tidsperioden1800-2015.

stefan.nyzell [at] mah.se

 

Kontaktinformation

Thomas Småberg

Thomas Småberg är biträdande professor i historia vid Malmö högskola. Hans avhandling berörde maktstrukturer, sociala nätverk och politisk kultur i medeltidens Norden. Han bedriver för närvarande forskning kring ritualer och har publicerat ett flertal artiklar i det fältet.

thomas.smaberg [at] mah.se

——————————————————

De båda är även aktiva inom kulturarvspedagogik och kulturarvsforskning. Tillsammans undervisar de på ett flertal kulturarvspedagogiska kurser på Malmö högskola och de bedriver även forskning i olika frågor rörande kulturarv och historiskt återskapande.
 

——————————————————

Centrum för Öresundssstudier
Lunds universitet
Campus Helsingborg
Box 882
251 08 Helsingborg

Telefon 046-222 00 00 (växel)